AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 01 jun, 2010 08:03Svar: Torrt!
Med åren har man lärt sig att prioritera åtminstone lite för egen del, t ex
att se till att i god tid bestämma och boka in när man ska göra något roligt.
Det blir ju en självklarhet om det gäller att gå på konsert, eller resa
utomlands, för då måste man ju vara ute i god tid med att köpa biljetter, och
då blir det även en kråka i almanackan att man redan är uppbokad.
Det jag menar nu är det lilla extra i vardagslivet, att unna sig en dag när
bara jag och hunden, (eller gubben), gör nåt bara för att det är
roligt/trevligt. Jag har insett att om man bara ska vänta tills tillfället
dyker upp så har nån annan redan snott det, tillfället alltså. Så nu håller jag
på att utarbeta en ny strategi, där jag långt i förväg markerar in att här ska
vi göra nåt, och om jag lyckas få med nån kompis som gör likadant, så kan det
faktiskt bli riktigt lyckat.
Sagt och gjort, på nämnda sätt var pingstdagen för länge sedan inbokad för en
skogsdag tillsammans med några kompisar. Vi skulle lägga spår, leta saker och,
nästan viktigast av allt, grilla korv förstås!
Trots att vi beställt det perfekta skogsvädret så långt i förväg, så hade
tydligen allt utom vattnet tagit slut, för det var då endast regn som erbjöds
denna morgon. och då menar jag inte lite duggregn eller nån enstaka skur, utan
ösregn från mycket tidig morgontimma. OK, det var bara att plocka fram
regnkläderna och lite extra envishet, för till skogen skulle vi, och dit for
vi. Så även de flesta av våra kompisar. Vi gick ut spår och det regnade, vi
letade saker och det regnade, vi lät hundarna spåra och det regnade, vi gjorde
upp eld och det regnade, vi plockade fram det vi skulle grilla och
se.........., då stängdes kranen av och det blev uppehåll, och innan var
färdiga med det som skulle göras för dagen såg vi även solen! Det konstiga var
att vi hade trevligt hela tiden.
Tänk om vi inte hade bokat denna dag i förväg, då hade väl ingen av oss två-
eller fyrbenta kommit ut och fått frisk luft denna dag, men nu var vi mycket
belåtna med vårt tilltag när vi åkte hem. Tack alla ni som var med!
Anna-Lena & Splitza
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 14 maj, 2010 12:03Vad är Rally-lydnad?
Rallylydnad är den senaste grenen i hundträning, som snabbt
börjar få fäste hos de svenska hundägarna. Varför??? Jo, därför att det är
något som ALLA hundägare kan syssla med tillsammans med sin hund, du kan vara
gammal eller ung, hunden kan vara stor eller liten, gammal eller ung, ni kan
tillsammans vara fartiga eller lite långsammare, det är inget hinder, kravet är
att ni har roligt tillsammans!
Rallylydnaden är från början skapad i USA av mannen som
hittade på tävlingsgrenen agility, en sysselsättning som numera utövas av många
fler än de som tävlar i grenen, bara för att det är så roligt, men där hund eller ägare med fysiska skador kanske inte kan delta fullt ut. Rallylydnad
baseras på inspiration från lydnadsmoment, agility och freestyle, och är ytterligare en
riktigt rolig gren.
Ni som besökte Hundes Dag hos Djurmagazinet tidigare i vår,
såg kanske uppvisningen i denna gren. Man lär sig att utföra olika moment efter
vad som står på skyltar utefter en bana, som man kan bygga olika varje gång.
Det är svängar och rörelser som man kan kombinera näst intill det oändliga, och
det fina i kråksången är att det inte går på tid.
Det är en härlig hundträning, där man blir glad av att
träna, och det smittar ju även till hunden, som också vill vara med. Mina kollegor
i södra Sverige, där denna aktivitet redan fått fäste, berättar att de t o m har
speciella träningsgrupper med seniorer, som helt plötsligt har hittat en
meningsfull aktivitet för både sig OCH hunden, kan det bli bättre?
Hör gärna av dig så berättar jag mer.
Anna-Lena
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 08 maj, 2010 22:15På rätt kurs med matte
Som de flesta vet, brukar ”skomakarens barn få gå barfota”,
vilket åtminstone jag tolkar som att det inte ges tid till att tillverka skor
till de egna barnen. Lite så kan jag känna ibland när det gäller träning av de
egna hundarna, visst är det jätteroligt att hålla på med kursverksamheten med
alla trevliga ekipage man träffar. Men när det sedan kommer till träning med
egen hund, så är det väldigt många måsten och ”ska bara” först, och om det alls
blir någon tid över, så är den i alla fall betydligt mindre tilltagen än som
var tänkt från början.
För att minska det beteendet lite grann fick jag idén att
låta Splitza följa med när jag äntligen hittade en utbildning till
rallylydnads-instruktör. Knappt 6 månader gammal orkar man förstås inte fokusera
så långa stunder i arbete, men det medföljer ju så många andra saker att träna
på när man ska åka iväg så där, vilket ger lilla fröken många nya erfarenheter
som blir brukbara under livets gång.
För det första krävs tålamod att göra en lång bilfärd,
visserligen med pauser men ändå. För denna dam blev det lite problem med
rastningen. Hon är ju vinterbarn, så toaletten ska ju vara vit, men vi körde
söderut och där var det mycket ont om snö, bara någon enstaka snöhög, som då de
vuxna hundarna hade besudlat med sina dofter. Det gick 7 tim innan det var dags
att släppa de dyrbara dropparna utanför hemmaplan. Som tur är vet jag att det
rinner över när det blivit fullt, annars skulle man nog oroas för att blåsan
ska spricka.
Väl på plats blev vi inackorderade i en box på ett
hunddagis, så där fanns det mycket läsning för ett förskolebarn, som har svårt
att sätta ihop bokstäverna till nåt vettigt än så länge. Sova borta har vi
heller inte gjort tidigare, för att inte tala om att koppla av i bur, när det
finns kompisar i samma rum som man gärna vill leka med. Ett stor tack till mina
snälla kurskompisar, som tydligen genomgått liknande episoder själva och därför
hade förståelse för de hårresande indiantjut, som denna lilla varelse upphävde
när man minst anade det. Och om matte bara pallade att nonchalera oljudet någon
minut, så somnade hon och snarkade så vi knappt hörde vad vi tänkte istället.
Sånt är livet på en pinne med valp.
Kursen blev ett jättelyft även för mig personligen. Äntligen
en gren, som verkligen för mig framåt i utvecklingen, för jag har nu hittat vad
jag letat så länge – något som gammal och ung, stor och liten, långsam och
snabb, ja ALLA kan hålla på med och som bara går ut på att ha roligt.
Rallylydnad kan man tävla i, MEN man kan även ha jätteroligt utan domare, bara
jag och hunden, eller tillsammans med våra kompisar.
Nu kör vi!!!
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 28 apr, 2010 20:39Spöken och knäckNu börjar det hända saker. Jag säger inte att det för tillfället är mest positiva grejer, men om man mitt i röran kan se framåt, tyder det nog på att något, eller rättare sagt någon, håller på att ta ett steg närmare vuxenvärlden, och då även mot en för matte lite enklare tillvaro. Men det märks som sagt var inte just nu.
En grej är alla dessa "spöken", som tydligen finns runt oss, men som inte syns, vilket kanske är ett typiskt kännetecken för just spöken. Problemet är dock, att det plötsligt inte går att lita på att matte fixar att hålla dem på avstånd, utan det ska mitt lilla svarta skrangelben ta på sig att skrämma bort. Och det gör hon med den äran, för ingen vill frivilligt vistas i närheten när hon öppnar munnen i ett helt nytt, gällt skall bara för att hon genom det öppna fönstret en tidig morgon hör grannarna prata med varandra. Eller som när vi besökte Stockholm innan påsk och en joggare helt plötsligt lösgjorde sig ifrån en snöhög och kom springande på trottoaren. Än värre blev det när tre mycket mörkhyade unga män sakta kom strosande emot oss, då gällde det att hinna gapa innan tiden var ute. Sådana reaktioner slapp man så länge valpen bara var en krokodil!
En annan sak jag nu blir påmind om är den selektiva dövheten, som sätter in när man som minst behöver det. Ute på vägkanten tutar det bara upptaget när jag ringer på och kraften i "fyrhjulsdriften" tilltar, istället för minskar, som den gjort ända tills nu! Jag har dock räknat ut, att om man skulle hitta knappen som drar ner effektiviteten på nosen, så skulle hörseln komma tillbaka, hur konstigt det än låter.
Men det är bara att bita ihop och idogt träna det vi nyss var så bra på. I värsta fall får vi väl ta en tur långt in i skogen, där det är lättare att få kontakt med sin tonåring, för där kan man hoppas att det inte finns så mycket pee-mail och SMS från kompisarna att ägna sig åt.
Tag vara på våren, snart kommer myggen!
Anna-Lena
AllmäntSkapad av Lasse 21 mar, 2010 16:43
Hundar genomskådar "ledarskapsträning"
Enlig ledande hundforskare är hundar ungefär lika smarta som
tvååriga barn. De förstår i snitt över 150 ord och klarar av att tänka väldigt
beräknande- För lite mat kan de till exempel lura både människor och andra hundar.
Nu har amerikanska veterinärer vid University of Bristol
funnit att jyckarna också är för kloka för förtryckande dressyr. Veterinärer
har studerat hundars flockbeteende och funnit att de inte alls är ute efter att
klättra i rangskala i sin familj, vilket ofta påstås. Man kan därför döma ut så
kallad ”ledarskapsträning” – hunddressyr som tillämpar dominansmetoder som att
trycka ner eller skrämma hunden. Detta leder inte till lydnad, menar forskarna,
utan snarare till ångest, rädsla och aggressivitet.
Källe:
Journal of Veterinary Behavior, Clinical Applications and Reserch.
Notisen kommer från Apotekets tidning nr 4/2009
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 21 mar, 2010 15:43Hundnära 10 år!
Det sägs att tiden går fort i trevligt sällskap, och det
stämmer även i detta sammanhang. Jag hade ingen aaaning om att vi hållit på så
länge med vår verksamhet förrän jag satte mig ner och tänkte efter. Många
korta, långa, tjocka, smala, raka och rullade svansar har passerat ut och in
genom vår grind under åren, och tillsammans med dem minst lika många trevliga
mattar och hussar.
För att uppmärksamma denna händelse bjöd vi in alla som
kände för det, till Öppet Hus på vår anläggning lördagen den 13 mars. Årstiden
begränsar ju aktiviteterna, men vi hade i alla fall tur med vädret! Solen sken
från klar himmel, och trots att det drog en kall nordanvind, verkade de flesta
behållit de kläder på, som den kalla vintern lärt dem. Det var verkligen roligt
att så många tittade hit med sina hundar, tränade lite, fick en pratstund med
likasinnade, rätade ut några frågetecken kring sitt hundägande, fikade och
löste en tipstia.
Vinnare av Tipstians presenkort blev Lottie Sundberg med tio
rätt av tio möjliga. GRATTIS!!
Ett stort tack till er alla, som visade intresse för
verksamheten, för gratulationer, lyckönsk-ningar och gåvor!!
Nu är det bara för oss att ta nya tag för att fortsätta att
inspirera er hundägare, så att ni även i fortsättningen ger era fyrbenta
kompisar ett roligt och intressant liv. Tänk på att hundar vill lära sig, och
uppleva, nya saker hela livet igenom!
Anna-Lena & Lasse
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 03 mar, 2010 12:18
Nu händer det saker!
Det börjar hända saker i munnen på Splitza nu, ena dagen
gnager hon belåtet på sitt ben och nästa gång så tar hon emot det glatt, men
byter snabbt till ett besvärat ansiktsuttryck och spottar ut. Man börjar byta
tänder, 28 mjölktänder ska bytas mot 42 nya, stora, fräscha. Detta minskar ju
till viss del skaderisken på hud och kläder, men samtidigt ökar intresset för
att gnaga och plocka sönder. 
Jag har fått en målsökande missil med blick för
”flärpar”! En flärp är ett mycket litet stycke materia, som sticker ut några mm
från underlaget, och som man genast måste greppa med sina nya gaddar, dra och
slita i för att se hur stort det kan bli, kanske blir det stort nog att testa
de nya kindtänderna på. Alltså, några mm tapet nere vid golvlisten blir med ett
ryck några kvadrat-dm lös tapet, en fin trasmatta kan på några ögonblick
förvandlas till en modell av en puckelpist-backe, och drar man i den lilla
tvättrådslappen på något plagg i strykhögen får man snabbt hela tvätten att leka
i.
Nu gäller det för matte att putsa glasögonen och försöka
ligga steget före när det gäller att fynda, så att man kan rädda det som inte
bör granskas närmare av valptänderna.
Jag börjar få tillbaka minnet när det gäller att skydda
hemmet från katastrofer med växande valp, så jag hoppas kunna förebygga en hel
del. Mitt minne säger mig att när valpen blivit 2 cm högre, så når den troligen
minst 6 cm längre, stående på två ben, mot en köksbänk el dyl, eftersom både
fram- och bakben samt rygg växer ut någorlunda samtidigt. Alltså är det bara
att göra allt löst oåtkomligt från början, för börjar de ”fynda” när de är i
upptäckartagen, kan man vara säker på att de fortsätter, och det är ingen
höjdare med hundar som använder sin arbetsenergi på allt löst och fast i
hemmet. Det är i vissa fall rent skadligt för valpen också. En viktig del i
denna verksamhet är att de ska finnas saker framme, som är tillåtna, t ex tomma
pappkartonger, avklippta jeansben, en gammal sko utan snören, leksaker m m, för
något måste tänderna få ha att jobba med!
Där jag inte kan plocka bort ställer jag för t ex
kompostgaller, tack och lov för denna uppfinning, valpägarens räddning. Ska man
vara ärlig, så gäller samma tänk här som när man har en tvåbent valp, rädda det
som är farligt, eller som du är rädd om, utom räckhåll från början, du som vet
att det inte är nåt som valpar/bäbisar ska ha. De små har kommit hit för att
upptäcka världen, och då testas allt!
Ja, ja, det blir lite städning, men det är bättre med äkta
skräp, bara att kasta, än omformade möbler, trasiga tallrikar m m, och kanske
som kronan på verket ett dyrt veterinärbesök!
Tro mig, jag har tagit lärdom av tidigare misstag,
Anna-Lena
AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 02 feb, 2010 19:40Nu kör vi!
Nu börjar vi äntligen få våra vardagsrutiner att skramla på
plats. Det är ju inte bar en grej som ska fungera, utan allt det som vi gör i
vardagen utan att egentligen fundera på det, ska ju även presenteras för vår
nya familjemedlem på ett så lättförståeligt sätt som möjligt. Och nu börjar det
synas lite aha-tänk hos Splitza i vissa återkommande situationer. Som vanligt
lär son sig dock det som HON tycker är viktigt mycket fortare än det JAG anser
är nödvändigt, men så är det väl med barn också kan jag tänka.
Vi har i alla fall påbörjat rutiner vid t ex måltider,
ytterdörren m m, och vi har utsett en bra toa-plats i trädgården, dit vi går
först av allt varje gång vi kommer ut, så min lilla fröken är ganska ”tät”
inomhus vid det här laget. Och skulle det hända en olycka, så vet jag att det
är vårt fel, för då har det gått för lång tid mellan toabesöken. En valp är ju
inte färdigutvecklad i den här åldern, så för att få dem rumsrena så snabbt som
möjligt tar man alltid ut dem så fort de ätit, sovit eller lekt, det ska inte
finnas nåt ”ska bara…” först, för då kan man få torka en pöl.
Vi har också börjat upptäcka världen, alltså den miljö som
små valpar ska växa upp i, som för det mesta inte alls går att jämföra med den
omgivning som deras gener är förberedda för, den vilda naturen. Det dök upp en
sopbil, vars rörelser och oväsen vi noggrant intog på behörigt avstånd, ”jaså
gör dom så” tyckte Splitza, sen var det inte mer med det.
En dag koppeltränade vi fram till busshållplatsen, sedan
klev vi på bussen och åkte in till Mora centrum. (Man får ta med hund på
bussen, om man sitter i den bakre delen av bussen.) Jag hade tagit med Splizas
rese-fäll, som ska lära henne att när den är med ska man lägga sig och ta det
lugnt. Till att börja med var det lite svårt att förklara varför man ska ta det
lugnt när det finns så mycket spännande att undersöka, men skam den som ger sig, och när vi nådde
busstationen i Mora hade damen somnat på sin fäll.
Besöket i Mora gav oss lite ”titta på alla som rör sig” på gågatan,
ett besök hos ”faster” på hennes jobb och så hittade vi en hiss, som vi åkte i
topp/botten med, sedan var det dags att ta bussen hem till ön igen. Den dagen
gick inte av för hackor! Men av sådana turer blir man trött, och trots att det
är jätteroligt att få visa upp den nya världen för min nya kompis, så måste jag
lägga band på mig och låta henne få vila ut ordentligt, ofta, iden här åldern.
Det är ju faktiskt när de sover, som valparna bygger upp sin kropp med alla
dess olika funktioner, som så småningom ger oss en friskt vuxen hund, som ska
hålla i 10-15 år.
Ha det bra och håll tårna varma,
Anna-Lena
Foto: Moa Svarf
