Hundnära - Blogg

Hundnära - Blogg

Ett viktigt ämne

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 25 mar, 2011 22:49
Äääntligen!

Nu har äntligen Lasse planterat ett kompisfrö hemma hos sig i Nusnäs, och det kommer förhoppningsvis att bli användbart till sommaren.

Vad jag dillar om? Jo, för ett par månader sedan fick Lasse äntligen hem en liten australian shepherd-fröken, vid namn Vinni. Vi hälsar henne varmt välkommen i flocken och Splitza väntar ivrigt på att hon ska växa till sig, så att vi kan ut och göra "roliga saker" t ex i skogen.

Det är väldigt viktigt med vänner, det vet vi ju, och det gäller även för våra hundar. En uppväxande valp behöver ett par kompisar i samma storlek och ålder att ha roligt med någon gång i veckan, och lika viktigt är det att umgås med någon/några snälla vuxna hundar, som kan fortsätta att utbilda valpen/unghunden i hundspråket, om det inte redan finns en äldre hund i hemmet som kan hjälpa till med detta. Den uppväxande individen bör tränas på att lyssna när andra hundar har något att säga, det minskar risken för missförstånd och bråk betydligt.

Anna-Lena & Splitza,
i spänd förväntan


Konflikt eller diskussion

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 04 feb, 2011 18:59

Det är alltid intressant att iaktta hundars beteende, och framförallt hundar som man träffar ofta. Om man gör detta till en vana märker man snart hur hunden mer eller mindre förtvivlat försöker förmedla olika budskap till oss, t ex att de vill gå ut, ligga i soffan eller tala om var bollen gömmer sig. Kanske har vi tidigare svarat i stort sett "goddag yxskaft" på deras signaler, men om vi blir mer lyhörda och uppmuntrar till tydlighet, så blir det allt lättare att förstå vad de vill förmedla, och då även lämna ett mer begripligt svar på förfrågan.

Förr var det väl sällan ens en tanke på vad hunden ville, utan mestadels vad den skulle eller inte fick göra. Det uppstod ofta konflikt i hemmet när hunden t ex tydligt visade att den trivdes i soffan genom att ha intagit myshörnan, och kanske förstärkte sin uppfattning genom att morra när husse ville förvisa den.

I vårt hem är det ett modernare stuk på kommunikationen. Nu senast upptäckte jag detta när kylan bet till ordentligt under senhösten. Gamla hus har dålig isolering i golven, så även hemma hos oss, och då är det mycket skönare med fötterna upp ifrån golvet. Så även tassar insåg jag, då både jag och våra två hundar favoriserade husets enda skinnfåtölj, med fotpall. Så fort min ända lättade det minsta ur stolen intogs den av en liten svart dam, som belåtet rullade ihop sig och suckade belåtet. Om denna dam lockades ur "boet" kom den andra svarta vesslan farande, och landade ihoprullad innan jag hunnit på plats. Så har det fortgått under hela denna kalla period, och medan jag med ett smil i mungipan förfinat mina metoder att erövra den åtråvärda stolen, har även damerna förtydligat sina signaler om vad som gäller. För det kan nog inte misstolkas vad Splitza vill säga med denna placering av sin bakdel?

Vi tvåbenta brukar ju alltid lämna nåt på platsen som vi vill återvända till, och vad gör man om man inte har nåt löst att släppa ifrån sig??

Tonårsvarning!

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 28 dec, 2010 23:21
Nä dra på trissor....!

Så är det äntligen dags att få en tonåring i huset igen. Att jag säger äntligen beror enbart på att det kan vara skönt att få det överstökat. Ryktesvägen har jag nämligen förstått att det kan finnas vissa saker som man kan finna lite påfrestande, vare sig det gäller tonåringar på 2 eller 4 ben. Själv har jag inget minne av stora konflikter när jag växte upp, smiley, och inga föräldrar kvar som kan påminna mig.

Inte heller kan jag minnas att våra tidigare tikar trilskats speciellt heller, så någonstans i mitt undermedvetna känner jag att min tur också ska komma, den dagen när det visar sig ha flyttat in en utomjording i mitt hus. Nu är den här! Till sist, vid ett års ålder, står det nåt svart i dörröppningen och stirrar fånigt på mig: Vaddå komma in, vad menar du med det????? Och det är väldigt roligt att reta matte på väg nerför trappen genom att gå bakom och nypa henne i rumpan, för att sedan när hon vänder sig om visa upp en helt oförstående min.

Lilla söta, goa Splitza har växt upp till en skrangelbent, tanig donna, som med hela sitt kroppsspråk, och främst ansiktsuttrycken, visar att vi sällan är överens om det som vi tidigare i månader tränat på, och som då gick riktigt bra framåt. Det är bara full fart åt alla håll i kopplet, och dofterna ska läsas framåt och bakåt, och det slås nog i nåt lexikon ibland också, så att man verkligen inte missar någon innebörd i alla meddelanden, som helt plötsligt finns efter alla vägkanter.

För att inte tala om dövheten, som för närvarande är total. Nu upplever jag det som våra kursdeltagare brukar klaga över, den selektiva dövheten, som man vanligen bara stöter på i kommunikationen med sin äkta hälft och äldre släktingar, men som just i perioden för könsmognad blir mycket påtaglig även på våra hundar. De vill egentligen inte trotsa oss, de har bara för liten telefonväxel, så när jag ringer tutar det upptaget, linjen är redan blockerad av andra funderingar kring dofter m m.

TIPS! (Vill man kolla om hunden blivit obotligt knäpp eller inte, kan ett tips vara att köra långt ut i skogen med den, och träna där inga andra hundar förhoppningsvis varit nyligen. Då kan det nämligen glimma till lite av din "vanliga" kompis.)

Jag tror i alla fall att jag hittat en egen förklaring till denna sorts dövhet hos min hund. Den annars lilla vulvan växer mycket i storlek när tiken går in i löpet, och till det behövs ju mer hud. Den tas då ifrån hörselgångarna, som under en tid blir så trånga att dövhet uppstår. När sedan löpet är överstökat, minskar vulvans storlek igen och hörseln kommer sakta tillbaka. Vad våra hanhundar har att skylla på vet jag intesmiley.

Nu är det bara att bita ihop och komma igen när hormonstormen lagt sig!
Ha det roligt inomhus i kylan! Anna-Lena

Vad vore livet utan hund?

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 01 jun, 2010 08:03

Svar: Torrt!

Med åren har man lärt sig att prioritera åtminstone lite för egen del, t ex att se till att i god tid bestämma och boka in när man ska göra något roligt. Det blir ju en självklarhet om det gäller att gå på konsert, eller resa utomlands, för då måste man ju vara ute i god tid med att köpa biljetter, och då blir det även en kråka i almanackan att man redan är uppbokad.

Det jag menar nu är det lilla extra i vardagslivet, att unna sig en dag när bara jag och hunden, (eller gubben), gör nåt bara för att det är roligt/trevligt. Jag har insett att om man bara ska vänta tills tillfället dyker upp så har nån annan redan snott det, tillfället alltså. Så nu håller jag på att utarbeta en ny strategi, där jag långt i förväg markerar in att här ska vi göra nåt, och om jag lyckas få med nån kompis som gör likadant, så kan det faktiskt bli riktigt lyckat.

Sagt och gjort, på nämnda sätt var pingstdagen för länge sedan inbokad för en skogsdag tillsammans med några kompisar. Vi skulle lägga spår, leta saker och, nästan viktigast av allt, grilla korv förstås!


Trots att vi beställt det perfekta skogsvädret så långt i förväg, så hade tydligen allt utom vattnet tagit slut, för det var då endast regn som erbjöds denna morgon. och då menar jag inte lite duggregn eller nån enstaka skur, utan ösregn från mycket tidig morgontimma. OK, det var bara att plocka fram regnkläderna och lite extra envishet, för till skogen skulle vi, och dit for vi. Så även de flesta av våra kompisar. Vi gick ut spår och det regnade, vi letade saker och det regnade, vi lät hundarna spåra och det regnade, vi gjorde upp eld och det regnade, vi plockade fram det vi skulle grilla och se.........., då stängdes kranen av och det blev uppehåll, och innan var färdiga med det som skulle göras för dagen såg vi även solen! Det konstiga var att vi hade trevligt hela tiden.

Tänk om vi inte hade bokat denna dag i förväg, då hade väl ingen av oss två- eller fyrbenta kommit ut och fått frisk luft denna dag, men nu var vi mycket belåtna med vårt tilltag när vi åkte hem. Tack alla ni som var med!
Anna-Lena & Splitza

Rallylydnad

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 14 maj, 2010 12:03

Vad är Rally-lydnad?

Rallylydnad är den senaste grenen i hundträning, som snabbt börjar få fäste hos de svenska hundägarna. Varför??? Jo, därför att det är något som ALLA hundägare kan syssla med tillsammans med sin hund, du kan vara gammal eller ung, hunden kan vara stor eller liten, gammal eller ung, ni kan tillsammans vara fartiga eller lite långsammare, det är inget hinder, kravet är att ni har roligt tillsammans!

Rallylydnaden är från början skapad i USA av mannen som hittade på tävlingsgrenen agility, en sysselsättning som numera utövas av många fler än de som tävlar i grenen, bara för att det är så roligt, men där hund eller ägare med fysiska skador kanske inte kan delta fullt ut. Rallylydnad baseras på inspiration från lydnadsmoment, agility och freestyle, och är ytterligare en riktigt rolig gren.

Ni som besökte Hundes Dag hos Djurmagazinet tidigare i vår, såg kanske uppvisningen i denna gren. Man lär sig att utföra olika moment efter vad som står på skyltar utefter en bana, som man kan bygga olika varje gång. Det är svängar och rörelser som man kan kombinera näst intill det oändliga, och det fina i kråksången är att det inte går på tid.

Det är en härlig hundträning, där man blir glad av att träna, och det smittar ju även till hunden, som också vill vara med. Mina kollegor i södra Sverige, där denna aktivitet redan fått fäste, berättar att de t o m har speciella träningsgrupper med seniorer, som helt plötsligt har hittat en meningsfull aktivitet för både sig OCH hunden, kan det bli bättre?

Hör gärna av dig så berättar jag mer.

Anna-Lena

Nu blir det kul

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 08 maj, 2010 22:15

På rätt kurs med matte

Som de flesta vet, brukar ”skomakarens barn få gå barfota”, vilket åtminstone jag tolkar som att det inte ges tid till att tillverka skor till de egna barnen. Lite så kan jag känna ibland när det gäller träning av de egna hundarna, visst är det jätteroligt att hålla på med kursverksamheten med alla trevliga ekipage man träffar. Men när det sedan kommer till träning med egen hund, så är det väldigt många måsten och ”ska bara” först, och om det alls blir någon tid över, så är den i alla fall betydligt mindre tilltagen än som var tänkt från början.

För att minska det beteendet lite grann fick jag idén att låta Splitza följa med när jag äntligen hittade en utbildning till rallylydnads-instruktör. Knappt 6 månader gammal orkar man förstås inte fokusera så långa stunder i arbete, men det medföljer ju så många andra saker att träna på när man ska åka iväg så där, vilket ger lilla fröken många nya erfarenheter som blir brukbara under livets gång.

För det första krävs tålamod att göra en lång bilfärd, visserligen med pauser men ändå. För denna dam blev det lite problem med rastningen. Hon är ju vinterbarn, så toaletten ska ju vara vit, men vi körde söderut och där var det mycket ont om snö, bara någon enstaka snöhög, som då de vuxna hundarna hade besudlat med sina dofter. Det gick 7 tim innan det var dags att släppa de dyrbara dropparna utanför hemmaplan. Som tur är vet jag att det rinner över när det blivit fullt, annars skulle man nog oroas för att blåsan ska spricka.

Väl på plats blev vi inackorderade i en box på ett hunddagis, så där fanns det mycket läsning för ett förskolebarn, som har svårt att sätta ihop bokstäverna till nåt vettigt än så länge. Sova borta har vi heller inte gjort tidigare, för att inte tala om att koppla av i bur, när det finns kompisar i samma rum som man gärna vill leka med. Ett stor tack till mina snälla kurskompisar, som tydligen genomgått liknande episoder själva och därför hade förståelse för de hårresande indiantjut, som denna lilla varelse upphävde när man minst anade det. Och om matte bara pallade att nonchalera oljudet någon minut, så somnade hon och snarkade så vi knappt hörde vad vi tänkte istället. Sånt är livet på en pinne med valp.

Kursen blev ett jättelyft även för mig personligen. Äntligen en gren, som verkligen för mig framåt i utvecklingen, för jag har nu hittat vad jag letat så länge – något som gammal och ung, stor och liten, långsam och snabb, ja ALLA kan hålla på med och som bara går ut på att ha roligt. Rallylydnad kan man tävla i, MEN man kan även ha jätteroligt utan domare, bara jag och hunden, eller tillsammans med våra kompisar.

Nu kör vi!!!

Tonårsvarning

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 28 apr, 2010 20:39
Spöken och knäck

Nu börjar det hända saker. Jag säger inte att det för tillfället är mest positiva grejer, men om man mitt i röran kan se framåt, tyder det nog på att något, eller rättare sagt någon, håller på att ta ett steg närmare vuxenvärlden, och då även mot en för matte lite enklare tillvaro. Men det märks som sagt var inte just nu.

En grej är alla dessa "spöken", som tydligen finns runt oss, men som inte syns, vilket kanske är ett typiskt kännetecken för just spöken. Problemet är dock, att det plötsligt inte går att lita på att matte fixar att hålla dem på avstånd, utan det ska mitt lilla svarta skrangelben ta på sig att skrämma bort. Och det gör hon med den äran, för ingen vill frivilligt vistas i närheten när hon öppnar munnen i ett helt nytt, gällt skall bara för att hon genom det öppna fönstret en tidig morgon hör grannarna prata med varandra. Eller som när vi besökte Stockholm innan påsk och en joggare helt plötsligt lösgjorde sig ifrån en snöhög och kom springande på trottoaren. Än värre blev det när tre mycket mörkhyade unga män sakta kom strosande emot oss, då gällde det att hinna gapa innan tiden var ute. Sådana reaktioner slapp man så länge valpen bara var en krokodil!

En annan sak jag nu blir påmind om är den selektiva dövheten, som sätter in när man som minst behöver det. Ute på vägkanten tutar det bara upptaget när jag ringer på och kraften i "fyrhjulsdriften" tilltar, istället för minskar, som den gjort ända tills nu! Jag har dock räknat ut, att om man skulle hitta knappen som drar ner effektiviteten på nosen, så skulle hörseln komma tillbaka, hur konstigt det än låter.

Men det är bara att bita ihop och idogt träna det vi nyss var så bra på. I värsta fall får vi väl ta en tur långt in i skogen, där det är lättare att få kontakt med sin tonåring, för där kan man hoppas att det inte finns så mycket pee-mail och SMS från kompisarna att ägna sig åt.

Tag vara på våren, snart kommer myggen!
Anna-Lena

Jubileum

AllmäntSkapad av Anna-Lena Arvidsson 21 mar, 2010 15:43

Hundnära 10 år!

Det sägs att tiden går fort i trevligt sällskap, och det stämmer även i detta sammanhang. Jag hade ingen aaaning om att vi hållit på så länge med vår verksamhet förrän jag satte mig ner och tänkte efter. Många korta, långa, tjocka, smala, raka och rullade svansar har passerat ut och in genom vår grind under åren, och tillsammans med dem minst lika många trevliga mattar och hussar.

För att uppmärksamma denna händelse bjöd vi in alla som kände för det, till Öppet Hus på vår anläggning lördagen den 13 mars. Årstiden begränsar ju aktiviteterna, men vi hade i alla fall tur med vädret! Solen sken från klar himmel, och trots att det drog en kall nordanvind, verkade de flesta behållit de kläder på, som den kalla vintern lärt dem. Det var verkligen roligt att så många tittade hit med sina hundar, tränade lite, fick en pratstund med likasinnade, rätade ut några frågetecken kring sitt hundägande, fikade och löste en tipstia.

Vinnare av Tipstians presenkort blev Lottie Sundberg med tio rätt av tio möjliga. GRATTIS!!

Ett stort tack till er alla, som visade intresse för verksamheten, för gratulationer, lyckönsk-ningar och gåvor!!

Nu är det bara för oss att ta nya tag för att fortsätta att inspirera er hundägare, så att ni även i fortsättningen ger era fyrbenta kompisar ett roligt och intressant liv. Tänk på att hundar vill lära sig, och uppleva, nya saker hela livet igenom!

Anna-Lena & Lasse

Nästa »